När Stalin och Lenin besökte Stockholm

Stalin och Lenin i Stockholm

Först gången Josef Stalin for utomlands var i april 1906 då han i 28 års ålder deltog i den ryska socialdemokratiska partiets kongress i Stockholm. Totalt bevittnades kongressen av omkring hundra ryska socialister som hade anlänt till Stockholm den 23 juni med ångfartyg från Finland.

Större delen av de ryska revolutionära ledarna var då med och Lenin själv satt och drack öl på Kuhns Bierstube vid Karduansmakaregatan 4.

I april 1906 samlades hela det ryska socialdemokratiska partiet både mensjeviker och bolsjeviker till kongressen. Det var partiets fjärde kongress den sk föreningskongressen.

Mensjevikerna som närmast motsvarade våra socialdemokrater var den gången i majoritet. (namnen bolsjeviker och mensjeviker betyder helt enkelt ”de som hade majoriteten” och ”de som tillhör minoriteten” och härstammar från den första kongressen, då fraktionerna utkristalliserades och Lenins trogna ”bolsjeviker” var i majoritet).

På Stockholmskongressen fanns fyra delegater som skrivit in sig i historien: Det var Lenin, Josef Vissarionovitj Stalin, Lev Trotskij och militären Klim Vorosjilov.

Kongressen i Stockholm

Kongressen gjorde inte något större muller i huvudstaden. Ryssarna var vana vid illegalt arbete och skyltade inte med sin kongress, för de ville inte att den svenska polisen skulle få anledning att avbryta dem.

Det finns en persondossier av Stockholmspolisen av Stalin där han uppger sig att vara journalist för tidningen ”Demokratiska Konstitua” under pseudonymen Ivan Ivanovitz Visarionovitz. Några år senare 1912 kom han att ta namnet Stalin vilket betyder stål på ryska eller ”mannen av stål”.

Lenin förhördes av polisen redan den 26:e april och uppgav namnet Ivan Petroff och yrket skriftställare. Han planerade att stanna i Stockholm i två veckor och därefter vidare till Schweiz.

Öppningstalare var Hjalmar Branting. Kongressen hålls i de medelstora salarna i Stockholms Folkets hus på Bergslagsgatan. Det fanns någon enstaka rysk socialdemokrat i Stockholm som hjälpte dem till rätta. I allmänhet sökte sig delegaterna till vänners privatbostäder eller till billiga resanderum. Från den svenska arbetarrörelsen var framförallt Henke Bergegren verksam.

Revolutionens karaktär

Det var året efter 1905 års revolution och den stora tvistfrågan gällde revolutionens karaktär och arbetarnas bundsförvanter. Mensjevikerna betonade revolutionens borgerligt-demokratiska karaktär och ansåg att den liberala borgarklassen skulle ha ledningen. Däremot hävdade Lenin att den borgerliga revolutionen kunde växa över i en socialistisk. Arbetarnas naturliga bundsförvanter var enligt Lenin inte de liberala borgarna som ville kompromissa med tsaren, bara de fick en demokratisk konstitution, utan bönderna som ville ha jord och endast kunde få den genom kamp med godsägarna.

Stalins inlägg i denna fråga finns delvis bevarat i protokollen.

Källor:
Veckojournalen, Signatur Pavka,
Texter om historia