Myten om den kvinnliga rösträtten och den allmäna rösträtten

Tyvärr finns det krafter som vill förändra den svenska historiebeskrivningen kring kampen för rösträtten eftersom det är ett fundament för vår nuvarande demokrati. Många feminister nämner gärna att det ultimata beviset är att kvinnor diskrimineras är att de inte fick rösträtt förrän 1921. Men den politiska maktordningen handlar inte endast om kön (sk manlig könsmakts ordning) utan kanske i högre grad om socioekonomiska aspekter – där det genetiska släktskapet med den styrande klassen under 1900-talets början dvs adeln var en betydande faktor för den politiska makten.

Män från arbetarklassen fick i stort sett inte rösträtt tidigare än kvinnor av samma socio klass vilket man inte brukar nämna i historieskrivningen. Trots det var det männen från  socialgrupper med mindre ekonomiska resurser som drev på de politiska reformerna och riskerade livet för reformerna.

Den svenska kvinnliga rösträttens historia

Redan 1862 hade kvinnor med egen sk debetsedel kommunal rösträtt. Kvinnlig rösträtt för val till första kammaren i Sverige infördes några år senare (1866) vilket var samma år som den gamla  ståndsriksdagen ersattes med tvåkammarriksdagen. En förutsättning för den kvinnliga rösträtten var att kvinnan var förmögen vilket innebar att det knappast var några samhällsomstörtande politiska krav som skulle komma att framföras. Rösträtten var inkomstgraderad dvs påverkade hur många röster man hade och om man överhuvudtaget fick rösta. Till första kammaren hade bolag rösträtt och bolagen kunde in på början av 1900-talet ha upp till 40 röster. I Sverige motionerar 1884  den liberala redaktören F.T Borg i 2:a kammaren om valrätt och valbarhet för kvinnor på samma villkor som för män.

Den kvinnliga rösträttsrörelsen låg i tiden internationellt och väntade på att bli väckt i Sverige som var långt ifrån ett progressivt land i frågan. I England väckte den liberala nationalekonomen och filosofen John Stuart Mill en motion om politisk rösträtt för kvinnor 1866. Frågan var därefter nästan årligen föremål för motioner i det engelska parlamentet. I England fanns också de beryktade suffrageterna som vägrade betala skatt men dessa hade ingen motsvarighet i Sverige. I USA var det delstaten Wyoming som var bland de första att ge kvinnor politisk rösträtt 1860. På ön Man (gissningsvis Isle of Man) fick alla kvinnliga husägare politisk rösträtt 1880 och 12 år senare omfattades även alla kvinnliga skattebetalare.  I Australien fick kvinnor politisk rösträtt 1902 och de kunde även bli valda inom det Australiska statsförbundet.


Bildtext: 1879 den stora Sundsvallsstrejken

1902 var frågan om proportionerliga val och en rösträttsreform för första gången under en seriös diskussion i riksdagen. Det var tre ledamöter av konstitutionsutskottet som föreslog en rösträtts reform med proportionella valsystem till val av riksdagsmän i 2:a kammaren.

1902 bestod hela Sveriges befolkning av 5 175 000 personer av dessa var bara 382 075 röstberättigade. Färre än 7,4% av hela folkmängden hade rösträtt. Det var bara 27,7% av samtliga män över 21 år som hade rösträtt. Internationellt var Sveriges siffror urursla ifall man jämförde med exempelvis Norge, Danmark, Tyskland, Frankrike mfl

1902 motionerar Stockholms borgmästare C.A Lindhagen i 2:a kammaren om en utredning och förslag angående kvinnors rösträtt men 1:a kammaren avslår utan votering. Däremot går förslaget upp i 2:a kammaren och avslår 111 mot 64. Två år senare motionerar landshövding C.A. Sjöcrona i första kammaren om politisk rösträtt för kommunalt röstberättigade kvinnor. Det hör till saken att hans fru var en framstående kvinna som hette Bertha Sjöcrona och beskrevs som landshövdingefru i tidningen Idun.

1:a kammaren avslår 90 mot 49. Och så fortsätter motionerna att hagla in under de närmaste åren med initiativ från Sjöcrona, Hörnsten, Lindhagen, Bergström och socialdemokraten Hjalmar Branting mfl. 1907 kom ett vilande förslag om kommunal valbarhet för kvinnor utom till landstingen.

Den politiska makten kring sekelskiftet

Det finns ett gammalt talesätt att äpplet faller inte långt från trädet men de kan ju även ha ett samband med att personer med vanliga sk -son namn utestängdes från i stort sett samtliga viktiga befattningar inom departement såväl som på regional nivå (landshövdingar).

Vilka hade den politiska makten?
Att läsa listan med högre tjänsteman i olika departement år 1903 är nästan lika spännande som att läsa adelskalendern. Speciellt anmärkningsvärt var det att inom Utrikesdepartementet var det nästan en regel attt vara greve eller friherre för att skickas till en beskickning som motsvarade dagens ambassadörer. Exempelvis hittar vi friherre Bildt i Storbritannien och andra kända efternamn.

Efternamnen var strikt reglerade i ett kungligt brev från 1705 med risk för döden rörande villkoren för s.k Delinquent att ändra sitt namn från sitt sk fadersnamn. 1752 års lag skärpte och förbjöd militärer att använda adliga släkters namn.  Syftet var att underlätta att skydda adelns ekonomiska intressen och politiska makt. Så sent som 1898 väcktes namnfrågan av P. Wieselgren för att komma fram till en rättsordning kring släktnamnen.

Bildtext: 1909 De svenska arbetarnas storstrejk

1909, samma år som de svenska arbetarnas storstrejk, infördes rösträtten för män, men de män med högst inkomst hade fortfarande flest röster. Röstlängden var gjord så att ifall en person exempelvis betalade 10 kronors skatt fick han en röst. För varje 100 lapp fick han en extra röst ända tills han kom upp i 10 röster. Efter 1000 kronor i skatt fick han istället en röst för varje påbörjad 500-tal vilket innebar att en person med 16 000 kronors inkomst hade 40 röster.

Hur de styrande förklarade det odemokratiska systemet för barnen

I läsebok för Svenska folkskolan som kom ut 1912 av Lennart Ribbing finns ett intressant kapitel om den kommunala rösträtten som försöker förklara det orättvisa röstsystemet för barn och varför vissa män hade 40 röster.

Ribbing ansåg att det var rätt att en person som betalade mer i skatt också hade mer att säga till om och gjorde en haltande liknelse ifall en grupp personer köpte en kamera och satsade olika mycket pengar i projektet.

Dessutom rättfärdigade Ribbing orättvisan med att ingen kunde minsann rösta för mer än en tiondel av kommunens röstetal! 10 procents regeln innebar att en storpatron teoretiskt skulle kunna få avstå några av sina 40 röster ifall de var väldigt få personer i kommunen som hade rösträtt. Läseboken tog inte upp exemplet att  samma storpatron kunde ha flera bolag som vart och ett gav 40 röster och dessutom troligtvis hade några stycken välbetalda i sin löning som också hade många röster…

Ribbing avslutade stycket om den kommunala rösträtten med meningen:  
En sak bör man dock städse besinna, och det är, att ingen lag kan finnas så fullkomlig, att den ersätter god vilja.

Arbetartåget 1914

Bildtext 1914 Arbetartåget med texten svaret på kungligheternas statskuppsförsök

1914 organiserade de högerextrema bondetåget den 6:e februari där de angav kursen med ökade militärbördor, större makt åt kungadömet och högern.  Kungen bröt mot parlamentarismens praxis  i försvarsfrågan och den liberala regeringen Staaf protesterade. Borggårdskuppen lyckades och kungen vägrade att följa konstitutionen och delge regeringen vad han tänkte företa sig i politiken. En höger regering bildades med Hjalmar Hammarsköld som statsminister och K.A. Wallenberg som utrikesminister. Organisationen Försvaret främst var en högerextrem organisation med stora resurser som satte igång propaganda för ökad militarism. Gustav V och drottning Victoria arbetade för att Sverige skulle delta i kriget på Tysklands sida. källa C.J Björklund ”Anarkist och Agitator”s. 174

1916 vid en hästutställning på Cirkus på Djurgården fruktade man för ett attentat mot kung Gustav V. 1917 pratades det lite hånfullt om potatisrevolutionen i Sverige. Det handlade om livsmedel och kvinnorna mötte upp och ordnade ibland egna demonstrationståg. Även bland marinen och armen hölls möten med revolutionär stämning. Enligt polisen var det ungsocialisterna som planerade attentat mot kungen och ryktet spreds till Tyskland i tidningen ”Berliner Tagblatt” vilket dementerades. På taket till det kungliga slottet monterades det upp kulsprutor. Källa C.J Björklund s. 184

Först 1918 föreslogs lika rösträtt för män över 21 år. Bakgrunden till reformen var till viss del ryska revolutionen året innan och att makthavarna var rädda att liknande socialistiska revolutioner skulle spridas till Sverige. För att en man skulle ha rösträtt krävdes också att han genomförde värnplikten. Även om detta kravet senare skulle tas bort.

Däremot uteslöts medborgare som var omhändertagna av fattigvården  att rösta.  För att vara  valbar till första kammaren gällde vissa förmögenhets- och inkomstvillkor så sent som 1933. Enligt folk kalendern från 1927 (som var en socialistisk kalender) stod det att lagen den 23:e december gjorde att genom åldersgränsen var över 200 000 myndiga svenska män och kvinnor berövade sin kommunala rösträtt och 600 000 myndiga män var berövade sin rösträtt vid landstingsmannavalet. I samma bok stod det att rösträtt vid val till andra kammaren tillkommer envar man och kvinna som är svensk undersåte och senast under näst föregående kalenderår uppnått 23 års ålder.
Först 1945 fick även de som levde på den tidens socialbidrag rösträtt.

Källor:
Wikipedia
Almanack för Alla år 1903 s. 83
Almanack för Alla år 1905  s. 176
Almanack för Alla år 1909 s. 181 f rubrik några data och siffror rörande den kvinnliga rösträttsrörelsen
Läsebok för svenska folkskolan av Lennart Ribbing
Illustrationerna i det här inlägget kommer från boken Folkkalendern 1927, tolfte omgången
Idun
http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/rostratt/offentligt/

2 thoughts on “Myten om den kvinnliga rösträtten och den allmäna rösträtten

  1. Pingback: Pacifism: Pacifistens grav i Kalmar: Rickard Almskoug

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>