Filmen som berörde mig mest i livet var Holocaust. I Sverige visades serien på Sveriges Television 1979, där den gjorde enormt genomslag och väckte omfattande debatt om Förintelsen.
Miniserien följer två familjer genom nazismens uppgång och Förintelsen mellan 1935 och 1945. Den ena familjen är den fiktiva judiska familjen Weiss från Berlin, den andra är den tyska familjen Dorf där Erik Dorf blir en högt uppsatt SS-officer. Sändningen blev en mediehändelse i Sverige och genererade intensiva diskussioner om Förintelsen, nazismen och Sveriges roll under andra världskriget. Många svenskar konfronterades för första gången med de grafiska skildringarna av koncentrationslägren och gasningarna.
I en av sina första roller spelade Meryl Streep Inga Helms Weiss, gift med konstnären Karl Weiss. Det är utmärkta karaktärsskådespelare mot en oerhört grym verklighet.
Jag var 11 år när jag såg filmen, och det var en traumatisk upplevelse. Jag kom från en väldigt beskyddande miljö och det var första gången jag såg ondskan. Sedan dess har jag tänkt mycket på varför det kunde hända. Hur kunde Hitler få makten? Varför stoppade ingen honom? Hur var Görings koppling till Sverige? Hur fungerade gruppdynamiken runt honom?
Förintelsen är inte bara historia för mig. Jag hade en mentor vars hela familj sköts på en åker i Polen. Vi hade en baltisk granne på Öland som hade tatuering från koncentrationslägret. Han vägrade ta våra tyska vänner som vi hade på besök i handen utan vände sig om och gick.
Under mitt liv har jag blivit vän med många judar och jag har hört kritik mot förintelse turism där man profiterar på deras släktingar. Jag kan förstå den kritiken.
Lasermannen är Sveriges kanske mest ökända rasist och seriemördare. I Kalmar jobbade jag med en kvinna som varit tillsammans med ett av hans offer. På Årstafältet, där jag bor, sköt han Jimmy Ranjbar. Lasermannen valde sina offer baserat på deras utseende – han riktade sitt lasersikte mot personer med mörkt hår och utländskt utseende och sköt.
Det isade i mitt blod när jag hörde att Holocaust var hans favoritfilm. Vi har sett samma film fast tolkat den helt olika. Om du inte har empati kommer du till andra slutsatser.
