Bankpaniken den 22:a augusti 1907

Jag läser boken Sanningen om Ivar Kreuger och hittade en intressant artikel i den sista bilagan som handlar om kurs manipulation i den högre skolan som jag aldrig hört om tidigare. Börskrisen på 20-talet känner de flesta till men det har naturligtvis varit börskriser innan dess.

Krisåret 1907

Krisen började hösten 1907 med en finansiell krasch i New York som snabbt spred sig över den amerikanska kontinenten. Knicker bocker banken drabbades av massuttagningar. Den starka bristen på pengar innebar stor rea på amerikanska värdepapper på de europeiska börserna. Englands bank ökade diskontoräntan från 4% till 7%. I Tyskland ökade räntan till 7,5%.

I Sverige steg räntan till 8-8.5% för lån mot säkerhet i aktier. I Sverige nekade bankerna att göra några nya betalningar av värdepapper. Tre av de svenska bankerna tvingades sätta in sina dagskassor hos riksbanken.

Paniken 1907 kallades även bankpaniken eller Knickerbocker krisen var en amerikansk bankkris där New York börsen sjönk med 50% och med resultatet att stora ekonomiska värden omfördelades. Men hur skapades egentligen krisen och vilka tjänade på deflationen?

Sanningen om Ivar Kreuger skrevs av hans bor Torsten Kreuger är avsedd att rentvå brodern och att förklara hur Kreugerkoncernen, som vid den tiden var en av världens största finansiella imperier, störtades samman på några veckor. Det sista dokumentet i boken är en inlaga av Johannes Lang.

Enligt Johannes Lang genomförde JP Morgan och John Rockefeller medvetet den amerikanska penningkrisen 1907. De gick samma i juni 1906 och planerade att deflation skulle bryta ut i New York i augusti 1907. De började med att säga upp krediter  i London och ta hem guld för 125 miljoner kronor vilket var en mycket stor summa vid den tiden. Med de regler som gällde vid den tiden var man tvungen att dra in sedlar motsvarande 350 miljoner dollar – vilket innebar att en penningkris startade i London med mycket höga räntor. 

De förberedde att krisen skulle brytas ut den 22:a augusti 1907 genom att Morgan tog till sin bank stora penningsummor från andra banker genom att betala höga räntor på lån mot skuldsedlar som skulle betalas först efter den 22:a augusti 1907. Han satte pengarna i omlopp men med skyldigheten att återbetala dem till Morgan före den 22:a augusti. Av pengarna som betalades till Morgan levererade han 260 miljoner till statskassan och fick motsvarande belopp i statsobligationer. Dessa sålde han på börsen men undanhöll likviderna från marknaden.

Genom denna transaktion undandrogs marknaden ytterligare 520 miljoner dollar. Utöver detta hade Morgans banker lämnat lån på 40 miljoner dollar som förföll till betalning före 22 augusti. Med hjälp av olika transaktioner berövades marknaden 1360 miljoner dollar vilket sägs ha motsvarat 70% av det dåtida penningbeståndet i USA. Utöver detta sålde Morgan stora aktieposter till höga kurser före kraschen som han senare återköpte till bottenkurser bla aktier i stålbolag.

Om man kollar efterdyningarna så blev det ingen mindre än Rockefellers egen svärfar Senator Nelson W. Aldrich som efter krisen ledde den kommission som skulle utreda krisen -vilket i sin tur ledde fram till Federal Reserve skapades..

Source: Sanningen om Ivar Kreuger s. 249 om Johannes Lang
Wikipedia 

About The Author

en_USEnglish