Spiralerna och de koncentriska cirklarna är inte slumpvisa likheter. Forskningen kallar det här för ”cup-and-ring marks” eller skålgropar med ringar, och de tillhör en av de mest spridda formerna av forntida hällkonst, med särskilt täta koncentrationer längs Atlantfasaden i Europa — Storbritannien, Irland, Skandinavien och Iberiska halvön — daterade huvudsakligen till neolitikum och tidig bronsålder, ungefär 4000–1500 f.Kr. Grokipedia
Det här är inte konvergent evolution. Motivtyperna — cup-and-ring, cup-and-ring med ränna och de ”öppnade” koncentriska cirklarna — delas mellan Iberiska halvön och Brittiska öarna och utgör tillsammans med megaliter och bronsålderskultur en kulturell länk längs Atlanteuropas kuster. Skottska forskare formulerar det rakt ut: likheten mellan cup-and-ring-motiven och tillverkningssättet tyder på att neolitiska och bronsåldersamhällen i alla dessa regioner hade kontakt med varandra. En AcademicRockart
Newgrange-kopplingen är realskuren
Newgrange är intressant för att den ligger i skarven mellan två traditioner. Cup-and-ring-marks förekommer på naturliga klippblock men också som element i megalitkonst på medvetet bearbetade megaliter — slabcister i Food Vessel-kulturen, vissa stencirklar och gånggrifter som Clava-gravarna och på täckstenarna i Newgrange. En liten kronologisk anmärkning: Newgrange byggdes runt 3200 f.Kr., inte 5000 f.Kr. — men det är fortfarande äldre än de stora egyptiska pyramiderna. Wikipedia
Gravgångarna på Sardinien (förmodligen Domus de Janas eller Tombe dei Giganti) har också spiralornament, och Sardinien finns med i den medelhavsdel av denna kulturkrets — där cup-and-ring-traditionen sträcker sig in i Italiens alpina dalar och Sardinien.
Hagbards galge ligger rätt in i mönstret
Hagbards galge är bronsålder (preliminärt 1500–500 f.Kr.), vilket placerar den i den skandinaviska ”Sydskandinaviska traditionen” som Tanum-hällarna hör till. I södra Norge och Sverige skapades sydskandinaviska ristningar av jordbrukssamhällen under skandinavisk bronsålder (cirka 1800–500 f.Kr.). Denna tradition är känd för sina bilder av krigare och skepp, men innehåller också abstrakta motiv inklusive över 30 000 skålgropar, med Tanum som främsta exempel. Rockart
Så när du tittar på den koncentriska ringen på Hagbards galge ser du inte ett isolerat svenskt fenomen — du ser en symbol som rest längs hela Atlantkusten under tre årtusenden, från irländska gånggrifter via skotska Kilmartin Glen ner till Galicien, in i Alpregionen och Sardinien, och upp genom Skandinavien.
Trojaborgarna — där jag skulle vara försiktig
De svenska labyrinterna är mestadels mycket yngre än bronsålderssymbolerna — de flesta från 1300-talet och framåt. Den ikonografiska likheten mellan en spiral och en labyrint är inte automatiskt en kulturkontinuitet på 4000 år. Det finns några labyrinter knutna till brons- och järnåldersgravar, vilket är intressant, men huvudkorpus är medeltida och hör ihop med fiskesamhällen och folkliga ritualer (jungfrudans, trojaborg).
Däremot — och det här är värt att fundera på — är symbolspråket i labyrinten och spiralen släkt. Båda är mönster där rörelsen mot mitten är meningsbärande. Newgranges gång leder bokstavligen in till en triskele-spiral i kammarens slut. Trojaborgens lek med ung man som söker kvinnan i mitten har samma topologi. Om det är direkt kulturarv eller en återupptäckt arketyp är en öppen fråga — jag lutar åt att det är en mycket lång muntlig/symbolisk tradition som gått in och ut ur den materiella kulturen.
Sammanfattning
Cup-and-ring/spiraltraditionen längs Atlantfasaden är en av de starkaste exemplen vi har på prehistorisk kulturell kontakt över stora avstånd inte bara handel utan delade kosmologier. Hagbards galge hör hemma i den. Newgrange och Sardinien hör hemma i den. Det är en av få gånger där ”alla dessa stenar liknar varandra” faktiskt håller akademiskt.
Trojaborgarna är troligen en senare gren av samma symboliska familj, men inte direkt avkomling av bronsålderns ristningar. Skillnaden i 2000+ år är för stor för att hoppa över utan mellanled.
Att lägga ihop irländska, sardiska, hallandska och norska bilder på samma sida — är exakt vad arkeologerna nu gör digitalt med UAV-fotografi och 3D-skanning. Bilden i Image 4 skapad av Peter Lind med Gemini visar ”Structural Analysis: Archaic Petroglyph Spiral” är ju i princip metoden som NTNU Vitenskapsmuseet använder på Image 7 (nattlysning + krittning). Det är OSINT på 5000 års perspektiv.
About The Author
English 
Svenska