Upptäck Stockholms spökplatser: en glimt av det övernaturliga enligt August Strindberg

Spökplatserna i Stockholm

Stockholm, Sveriges historiska huvudstad, bär på en mystik som går långt tillbaka i tiden. Bortom de livliga gatorna och vackra arkitekturen finns det platser som sägs vara hemsökta av spöken och andar. Dessa spökplatser har blivit källor till fascination och skräck för de som vågar utforska det övernaturliga.

I denna artikel tar vi dig med på en spännande resa genom Stockholms mest kända spökplatser. Från det gamla kungliga slottet till undangömda gränder och övergivna byggnader – varje plats bär på sin egen unika historia och sägen om övernaturliga fenomen.

Jag gjorde en spökvandring i August Strindbergs fotspår tillsammans med min 15-åriga son. De här är de olika spökplatserna som Strindberg beskrivit i boken Gamla Stockholm,

Hörnet Sankt Paulsgatan och Bellmansgatan
Nootska palatset 1600-tals palatset betecknas i Erik Dahlbergs klassiska verk Svecia såsom Palatium illustr. Dom. van der Noot. Platsen har ansetts som ett spökhus och ska enligt Strindberg ursprungligen ha ägts av den Sköna vattennymfen Melusina vars bild syns i frontispicen (hmm frontispicen ska betyda en byggnads huvudfas alternativt ett framskjutande mittparti på huvudbyggnaden eller taklist).

Jag kunde inte upptäcka Melusinas bild och det kanske var tur det eftersom hon på lördagarna blir hälften kvinna och hälften orm. Resten av dagarna kan Melusina tydligen leva som en vanlig människa men hon måste enligt legenden gömma sig när hon tar sitt lördagsbad. I huset lär det finnas ett rum som ingen vågat öppna och där har den sköna Melusina haft sitt bad. Huset har sedermera tillhört drottning Kristina.

Katten på Västerlånggatan 24
Berättelsen om katten på Västerlånggatan handlar om ett ett skepp som var på väg hem men som hamnade i stiltje i tre dagar och besättningen led för det var förfärligt varmt. Efter att ha offrat en slant  över storsegels kanten på läsidan öppnade sig havet och en trappa blev synlig och på den steg en vacker kvinna upp.  Styrmannen gick fram och hälsade och kvinnan bad honom följa efter. Han följde henne ner för trappan och kom fram till ett palats. ”Se här sa hon tag detta brev och gå upp i huset nr …vid västralånggatan fråga där efter herr Måns och lämna honom det. Men du får inte göra något annat utan detta måste vara det första du uträttar sedan landgången är utlagd.”
Fem dagar senare var skeppet i Stockholm och de började att lossa lasten. Styrmannen kunde inte komma ifrån för att gå upp med brevet, vilket han inte heller ansåg så viktigt, att det dröjde några dagar…

En dag kom styrmannen till köket där tjänsteflickorna satt och de berättade att den enda måns de kände var katten som var en ovanligt stor katt. Katten kom fram och sa med en röst ”Tag hit brevet” sedan läste han det. Stora tårar flöt ur hans ögon och därefter sa han ”Bättre hade varit för dig och mig om du hållit ditt löfte och kommit hit genast. Därefter hoppade katten på styrmannen och klöste ihjäl honom. Därefter for han ut genom fönstret men stannade på blecket ovanför porten där han blev förvandlad till sten. Vad som stod i brevet kunde ingen begripa för det var skrivet på ett obegripligt språk.
Stenen över porten på Västerlånggatan 24  står kvar, och den såg rätt läskig ut, men i slutet på 1800-talet fanns det två stenar med katter över portarna.

Drottninggatan 110 (Spökslottet)
Vi gick Drottninggatan uppåt och såg på Strindbergcitaten i marken och blå tornet där Strindberg har bott.

Tyvärr fanns inte ett av hans vackraste citat med bland de som var uppförda som ett konstverk på marken dvs
Gråt, gråt så att tårarnas källa sinar. Och höj sedan ditt ansikte.

Slutligen når vi fram till Drottninggatan 110 som inte så så spökaktigt ut. Är den nybyggd under 1900-talet?

(Senare har någon kommenterat att Drottninggatan 110 inte såg ett dugg spöklikt ut beror på att Spökslottet ligger på Drottninggatan 116 idag då gatans husnummer ändrats sedan Strindbergs tid.)

Strindberg hade skrivit att en holländare som hette Scheffel eller Schäffler ska ha bott i huset och ligger begravd i trädgården. Under riksdagen 1746 tvingades den engelska ministern Guidickens lämna ut den häktade handelsmannen Springer som hade sökt sig en fristad i byggnaden. I slutet av 1700-talet ägdes huset av brukspatron Knigge som gett anledning till många spökhistorier som berättas om egendomen.

En man Knigge försvann spårlöst från spökslottet. Han var känd för att vara en mycket grym och elak man och enligt en sägen hade man sett en vagn förspänd med frustande hästar stanna utanför porten. Knigge steg upp i vagnen och den försvann med en onaturlig fart med gnistor och lågor. Det sades allmänt att ”fan tog Kniggen”.
En person som hade bott i spökslottet har berättat att varje afton syndes på en av väggarna ett litet vitt kors. Man sökte överallt ifall det kom från något ljus men man hittade  aldrig något.

Clara Nunna
I Clara skola lär det finnas en mycket mystisk person. En gång låg hon i gravkällaren på östra gaveln där det syns en glugg. Och den som såg kista där gjorde klokt i att spotta tre gånger efter sig enligt August Strindberg. På 1850-talet spred det sig ett rykte att Clara nunna hade uppträtt på kyrkogården och flera personer kom till kyrkogården i skymningen för att se henne. Konstigt nog lär hon ha visat sig på en av gravkorens väggar med svart dok, rep om livet och bok i handen. Det var så mycket folk som samlades att polisen var tvungna att ingripa innan man kom fram till att det var några upptågsmakare  som från ett fönster och en laterna magica framkallat bilden av den heliga Clara. Saken tystnades ner.

Piperska muren
Bakom piperska muren på kungsholmen finns ett högt berg som kallas jungfruberget där en flicka lär ha blivit bergtagen. Att bli bergtagen innebär att ett övernaturligt väsen hade lurat med sig kvinnan till sina boning under jorden – och människorna fick ofta ett starkt förändrat sinnelag när de släpptes fria.

Stora barnhuset
En vit fru syndes på barnhuset och sköterskorna menade på 1800-talet att hon vakade över ammorna så att de inte skulle vanvårda de små.

Luntmakargatan
Djävulen gjorde ett förskräckligt larm i december månad 1733 berättar Rudling på luntmakargatan och Olof Bergs gård vilket hade hörts av flera hundra personer. Bullret slutade kort före julhögtiden tog slut.


Källa: Gamla Stockholm

Tryckt 1882 Central tryckeriet
Claes Lunding och August Strindberg

About The Author

sv_SESvenska