Igår såg jag den vackra dokumentärfilmen ”Man on Wire” som handlade om Philippe Petit som lindansade i 40 minuter mellan World Trade Centers byggnader den 7:e augusti 1974.
Lindansen mellan WTC byggnaderna är det perfekta performance konstverket. Med tanke på vad som skulle hända med WTC tornen blir symboliken i bildspråket väldigt starkt. En tunn man på en skör tråd, högt över marken med fara för sitt eget liv vandrar han mellan de två gigantiska byggnader som senare skulle pulveriseras till ingenting – Ground zero. Ingenting är beständigt. Det enda som är kvar är minnet av händelsen. Allting är givet människan som lån avslutade Per Lagerkvist en av sina dikter.
Philippe rör sig beslutsamt och försiktigt på vajern och ser ut som en Jedi master när han leker med döden nära den plats där himlen börjar. Bakgrundsmusiken i filmen är den franska kompositören Eric Satie. Lindansaren blir symbolen för drömmen om den fullständiga friheten, självständigheten och drivkraften att ta sig framåt. Linan blir förbindelsen mellan de två mytiska byggnaderna som han rör sig mellan. I filmen avslöjar han i en intervju att en gång tittade han ner. Döden är alltid närvarande.
Filmen nämner aldrig 9/11 men får mig ändå att tänka i banorna om ett alternativ till terrorn som vi idag förknippar med tornen. Dokumentären berättade om den noggranna planeringen som den franska gruppen gjorde för att spänna upp linan och hur de gömde sig under preseningar för att inte upptäckas. De byggde modeller av byggnaderna och Phillipe såg på tornen med helikopter för att vänja hjärnan med den höga höjden. Mellan tornnen var det 60 meter så de kom på att det bästa sättet var att skjuta pilbåge för att få upp linan. Att vajern dessutom gungade både i sidled och höjdled och kring sin egen axel gjorde att de måste ha stödlinor.
Plikttrogna poliser hotade med att plocka ner honom med helikopter men Philippe stod fri på sin vajer och närmast retade polisen genom att gå fram och tillbaka på linan. Efter lindansen tog polisen fast honom. Senare skulle de amerikanska medierna fråga Philippe varför han hade gjort upptåget. Själva frågan ”varför” fann han väldigt roande.
Men dokumentären berättar också hur han förändrades efter händelsen.
Inspirerande och tänkvärd film. Första steget var det jobbigaste. Då fanns det ingen återvändo…
About The Author
Svenska 
English