Kategoriarkiv: Banker

Om banker, banksters och bankväsendet

Riksbanken klagar på ett det bara finns 4 banker men…

Läser i SvD att riksbanken klagar på att det inte finns någon konkurrens i Sverige inom banksektorn eftersom det bara finns 4 storbanker och Danske bank som är med och sätter STIBOR-räntan. Att det är få banker som bestämmer räntan borde innebära risk för manipulation liknande det som en gång hände i LIBOR (London). Riskbanken säger att man tycker det -är underligt att det är så svag bankkonkurrens och att det inte finns fler aktörer inom banksektorn.

Men från tjänstemannahåll vill man inte ha flera banker eftersom det innebär mer jobb och att storbankernas inflytande minskar. Dessutom är det ett smart karriärdrag att gå på nya aktörer för att visa att myndigheten är kraftfulla och det är enklare att gå på en ny spelare än en storbank som har betydligt större resurser. Därför finns det tjänstemän inom myndigheter som väljer att slå ner mot mindre aktörer inom finanssektorn. Senaste utspelet handlade om 2 myndigheter (finansinspektionen och konsumentverket) som nästan tävlade med varandra att få bort finansinstitut som betalade högre ränta och som inte hade någon säkerhet i form av statlig insättningsgaranti. Enligt tjänstemannalogiken är det tydligen större nytta med banker som inte betalar någon ränta alls på lönekontot men som betalar in avgifter i form av bankgaranti.

Varför öppnar staten upp konkurrensen inom bankmonopolet?

Bankpaniken den 22:a augusti 1907

Jag läser boken Sanningen om Ivar Kreuger och hittade en intressant artikel i den sista bilagan som handlar om kurs manipulation i den högre skolan som jag aldrig hört om tidigare. Börskrisen på 20-talet känner de flesta till men det har naturligtvis varit börskriser innan dess. Paniken 1907 kallades även bankpaniken eller Knickerbocker krisen var en amerikansk bankkris där New York börsen sjönk med 50% och med resultatet att stora ekonomiska värden omfördelades. Men hur skapades egentligen krisen och vilka tjänade på deflationen?

Sanningen om Ivar Kreuger skrevs av hans bor Torsten Kreuger är avsedd att rentvå brodern och att förklara hur Kreugerkoncernen, som vid den tiden var en av världens största finansiella imperier, störtades samman på några veckor. Det sista dokumentet i boken är en inlaga av Johannes Lang.

Enligt Johannes Lang genomförde JP Morgan och John Rockefeller medvetet den amerikanska penningkrisen 1907. De gick samma i juni 1906 och planerade att deflation skulle bryta ut i New York i augusti 1907. De började med att säga upp krediter  i London och ta hem guld för 125 miljoner kronor vilket var en mycket stor summa vid den tiden. Med de regler som gällde vid den tiden var man tvungen att dra in sedlar motsvarande 350 miljoner dollar – vilket innebar att en penningkris startade i London med mycket höga räntor. 

De förberedde att krisen skulle brytas ut den 22:a augusti 1907 genom att Morgan tog till sin bank stora penningsummor från andra banker genom att betala höga räntor på lån mot skuldsedlar som skulle betalas först efter den 22:a augusti 1907. Han satte pengarna i omlopp men med skyldigheten att återbetala dem till Morgan före den 22:a augusti. Av pengarna som betalades till Morgan levererade han 260 miljoner till statskassan och fick motsvarande belopp i statsobligationer. Dessa sålde han på börsen men undanhöll likviderna från marknaden.

Genom denna transaktion undandrogs marknaden ytterligare 520 miljoner dollar. Utöver detta hade Morgans banker lämnat lån på 40 miljoner dollar som förföll till betalning före 22 augusti. Med hjälp av olika transaktioner berövades marknaden 1360 miljoner dollar vilket sägs ha motsvarat 70% av det dåtida penningbeståndet i USA. Utöver detta sålde Morgan stora aktieposter till höga kurser före kraschen som han senare återköpte till bottenkurser bla aktier i stålbolag.

Om man kollar efterdyningarna så blev det ingen mindre än Rockefellers egen svärfar Senator Nelson W. Aldrich som efter krisen ledde den kommission som skulle utreda krisen -vilket i sin tur ledde fram till Federal Reserve skapades..

Källa: Sanningen om Ivar Kreuger s. 249 om Johannes Lang
Wikipedia 

Luxemburg VS Sverige, banksektorn och bostadsmarknaden

Visste du att Luxemburg har ungefär dubbelt så hög BNP per capita som Sverige?
Luxemburg har 152 banker och hade en BNP per capita på 81 800 US Dollar 2010 vilket är överlägset högst inom EU. Sverige kommer på 3:e plats i BNP ligan strax efter Danmark som också har en stark banksektor. En stark banksektor verkar alltså vara bra för ekonomin och till Luxemburg drar bankirerna eftersom lagstiftningen och skatterna troligtvis är gynnsamma.

I Sverige har vi fyra stora banker och en vice riksbankschef Lars E O Svensson som anser att den obefintliga konkurrensen inom banksektorn är bra för Sverige med det fantastiska argumentet ”Den bristande konkurrensen bidrar till den finansiella stabiliteten”. Tänk om samma principer skulle gälla i andra branscher – då kan vi ju teoretiskt öka stabiliteten i alla branscher genom att minska konkurrensen även där! Som statstjänsteman måste det vara rätt trevligt och mysigt med chefsekonomerna från storbankerna i synnerhet när man vill ha extrema låga räntor (=”gratis pengar”) och inte någon konkurrens av andra banker. När de svenska storbankerna tillsammans med Danske Bank bestämmer STIBOR räntan finns väl ingen risk alls för räntemanipulation liknande det som hände i England med LIBOR?

Hur stor är den svenska bostadslånemarknaden?
Enligt Lars E O Svensson har vi förresten ingen bostadsbubbla och därför kan räntorna sänkas till 0.75% – tidigare om åren har han förespråkat noll ränta. Både företag och hushåll vill ha låg ränta och många bedömare förespråkar låg ränta så vi kan konsumera mer och vi får ännu billigare pengar. Enligt den eminenta källan Flashback har Svenskarna bostadslån för 2422 miljarder kr. Sveriges BNP låg på 3503 miljarder kronor under 2011. Det betyder alltså att 69% av vår ekonomi är bostadslånsrelaterade och sänks räntan så stiger bostadpriserna eller ligger på en ännu mer onaturlig nivå med snedare fördelning mellan de som har stora billiga lån och de som sitter i hyresrätter. Utöver det tas lån med huset som säkerhet för att finansiera andra saker. Vår ekonomi bygger alltså på bostadslånen och med billiga pengar och sänka räntorna subventioneras bostad och banksektorerna. Men riksbanken ska ju inte agera politiskt utan ”vara oberoende” och genom att subventionera bostadsägarna så försäkras de bostadsägandes röster – vilka är en stor väljargrupp.

Fast säg den politiker som vågar säga emot Lars Svensson när han kommer med påståenden som:
”Skulle man höja räntan med 1 procentenhet skulle bostadspriserna falla med 1–3 procent. Däremot skulle BNP samtidigt falla ordentligt, nästan 2 procent, och arbetslösheten öka ordentligt, nästan 1 procentenhet.” källa

Det finns mängder av saker som skulle kunna göras politiskt. Verkligheten är komplex och det finns flera lösningar – en av dem borde vara att allokera om pengar från banklånemarknaden till företag. Sverige borde ha en industri med tanke på den arbetslöshet vi har – bubblan kommer någon gång att spricka. Varför inte lägga på en faktor för bostadslånen så att lånen blir dyrare – istället för att fortsätta subventionera bostadslånen med ränteavdrag?

************

Intressant data om Europa hittar du på Economist Economy Guide.
Lite kul att se att Sverige är det enda landet i Europa som har budgetbalans och Baltikum har den högsta tillväxttakten.

Varför har vi en självständig riksbank egentligen?

Det har sagt att den svenska riksbanken måste vara självständig eftersom  de ska kunna föra en självständig penning och valuta politik – jalla jalla. Snömoset handlar om att politikerna ska hålla sig ifrån valutapolitiken och riksbanken ska ha prisstabilitet som enda mål. Men vad händer egentligen med demokratin när den ekonomiska politiken bestäms av tjänstemän och slipsnissar istället för politiker?

Läs mer →

Mario Draghi ny president över ECB

G20 leadersJaha då tar snart Berlusconis kompis Italienaren Mario Draghi över som president över Europeiska Central Banken (ECB). Draghi kommer urpsrungligen från Goldman & Sachs och utnämningen är minst sagt märklig från ett demokratiskt perspektiv. Draghi har tydligen också varit finansminister i det problemtyngda Italien under 90-talet vilket man kan tycka är märkliga meriter för att bli vald. Uppdraget lär vara att rädda Italien, Frankrike och Spanien.

Nej det är nog de senaste årens jobb som har fört Draghi till toppen. Under de senaste åren har han varit ordförande i Financial Stability Board (FSB) där hans roll att se till att det kom på plats tillsyn, reglering och standarder för de makroekonomisk systemen. FSB var en organisation som fick sin legitimitet när USA:s finansminister Timothy Geithner  gav dem de högsta mandatet (”highest honor”) genom att utse organisationen som den fjärde pelaren i det finansiella systemet. FSB skulle i sin tur rapportera tillbaka till de rika G20 länderna.

Amerikanarna har tryckt på Tyskland kring skuldkrisen på flera håll. Merkel var rätt tyst och tittade uppgivet på Sarkozy när hon för några dagar sedan fick frågan vad hon tyckte om Italien i förhandlingsspelet. Jag undrar vad de tre ledarna egentligen pratade om mellan de stängda dörrarna och jag undrar hur mycket amerikanarna har varit inne och sett till att den här utnämningen kommit till stånd.

His record is not without controversy. In Italy and later, as a vice chairman for Goldman Sachs in Europe, Mr. Draghi was a proponent of nations and other institutions like pension funds using derivatives to more efficiently manage their liabilities. In some cases, many experts now contend, these transactions helped mask the finances of Greece and Italy before those nations were allowed into the euro.

http://au.ibtimes.com/articles/240127/20111031/nyt-who-is-mario-draghi.htm

 

Missa inte videon som visar Daniel Estulin som har skrivit bestsellern ”Bilderberg gruppen” och hans utfall mot Draghi och Monti mfl.

Den nya bankakuten i Europa

Bankerna ska ha kapitaltäckningskrav på 9% och skapa kapitalbuffertar mot statsskulder och totalt ska det finnas kapital buffert på 106 447 miljoner euro och Sveriges andel är 1 359 miljoner euro till slutet av juni 2012. Även Norge som inte finns med i EU ska bidra med 1,312 miljoner Euro medan Finland, England, Ungern, Irland och Nederländerna inte behöver bidra med någon buffert om jag förstår tabellen rätt. Det verkar väl lite fishy att PIIGS landet Irland och Londons alla banker inte behöver något kapital? Om bankerna inte lyckas att få in kapital kommer staterna att gå in och då är det väl naturligt att de kommer att ta ägarandelar vilket medför att de gamla aktieägarna straffas. På radion hörde jag på kvällsekot där det betonades lite kryptiskt som väldigt bra för Sverige och att man skulle hålla ägarandelar av bankerna ifall man tillförde pengar.

Läs mer →

Chefsekonom: Inga problem med de svenska bankerna

Jaha då ser jag på alltid intressanta Ekonomiklubben på Axess TV och SEB:s chefsekonom Robert Bergkvist säger något i stil med att de svenska bankerna är välrustade för krisen. Någon av ekonomerna säger något i stil med att vad kommer hända om de tyska bankerna går omkull. Ja men då går väl tyska staten in säger en annan ekonom…Osäkerheten ser stor ut runt bordet, Villy Bergström rynkar ögonbrynen och de verkar inte riktigt ense om Sveriges situation överhuvudtaget och inte heller kring bankssystemet.

SEB-ekonomen Robert Bergkvist är en extremt skicklig ekonom och alltid intressant att lyssna på när han uttalar sig om ekonomi. Men jag får tyvärr en rätt annorlunda bild när jag läser ett ett år gammalt inlägg om det Svenska banks systemets skulder och omfattning på ekonomisajten Zerohedge. Vem ska jag tro på och är det trovärdigt när en bankekonom säger att det inte är något problem inom det svenska banksystemet?

Occupy Wall Street – får oväntat stöd av nobelpristagare i ekonomi

Occupy Wall Street October 1stProtesterna mot Banksters och företagen på Wall Street börjar få mer utrymme i de traditionella medierna och i tidningen Economist spekulerar man ifall rörelsen kan utvecklas liknande Tea party rörelsen fast på vänstersidan. På nätet sprids det lokala hashtags på Twitter som Occupy DC precis som i mellanöstern. I USA är det de mest progressiva och liberala städerna som Boston, NY, Los Angeles där rörelsen har stöd. Men även i flera storstäder i Europa verkar det finnas grupperingar.

Paul Krugman nobelpristagaren i Ekonomi skräder inte orden och skriver ett inlägg på NY Times att ilskan vänds åt rätt håll och att om protesterna kan övertyga politikerna kan det bli en dundrande succé. Krugman skriver på sin blogg:

”Bear in mind, too, that experience has made it painfully clear that men in suits not only don’t have any monopoly on wisdom, they have very little wisdom to offer. When talking heads on, say, CNBC mock the protesters as unserious, remember how many serious people assured us that there was no housing bubble, that Alan Greenspan was an oracle and that budget deficits would send interest rates soaring.”

Oväntad förståelse från Ben Bernanke och katolska kyrkan

Samma dag som Krugmans blogg kommenterar FEDs Ben Bernanke något otippat  på Washington Post att han har en viss förståelse för ilskan hos demonstranterna i Occupy Wall Street Rörelsen. Katolska kyrkan har på en del webbplatser visat sympatier för Occupy Wall Street och hänvisat till Påve Benedict XVI och hans Caritas in Veritate. Det var inte en dag för sent – fram tills nu har tex katolska kyrkan i Italien stött Berlusconi men nu verkar de ha tappat tålamodet med honom.

På Gallup skriver de att vi nu har en situation där ett segment av amerikaner med en mer traditionellt konservativ inriktning – Tea Party – som tar offentliga politiska åtgärder mot vad de uppfattar behöver ändras, medan en annan del av amerikanerna med en mer traditionellt liberal läggning tar offentliga politiska åtgärdermot vad de uppfattar som behöver förändras. Några av mina mer konservativa amerikanska vänner med kontakter inom NYPD kommenterar att det är loosers som ockuperar gatorna i NyC. Loosers eller inte Cervenka skriver idag på SvD att bara 58 procent av alla amerikaner i arbetsför ålder har en anställning och att tre miljarder människor på jorden vill ha en anställning.

Samtidigt är det rätt oklart vad organisationens agenda är och vad de egentligen protesterar mot – förutom att företagens makt, miljöförstöringen och amerikansk militarism.

Nytt datum som ska bli intressant att följa:
November 6 – på årsdagen ett år innan nästa val.

IMAG0144

Washington och IMF tycker till om Sverige

Ja då har en grup beslutsfattare i Washington dvs IMF (Internationella Valuta Fonden) tyckt till om den svenska ekonomin. Trojkamedlemmen IMF har skrivit en rätt flummig rapport som sägs avgöra hur bra Sverige är enligt bankregelverket dvs Basel III reglerna. Ifall du tar dig tid att läsa rapporten märker du att rapporten har ett fokus på den svenska transparansen.

Finansinspektionen verkar inblandad – ja de klagar på anslagen till myndigheten och sitt oberoende så jag gissar att FI är medförfattare till dokumentet. Bland förslagna åtgärder finns att FI ska få ökat oberoende och hitta alternativa finansieringsmodeller. Ja det kan ju behövas eftersom många duktiga jurister från FI lär rekryteras till bankerna – vilket inte kan vara så roligt för Generaldirektören Martin Andersson.

Vilka marknadsaktörer har varit med och skrivit rapporten?
Bland de som har fått tillfälle att tycka till om Sveriges ekonomi finns naturligtvis Riksbanken och finansdepartementet och representater från bankerna (jag antar de 4 storbankerna) och icke namngivna institutioner från utlandet och inom landet. I IMF rapporten framgår det också att: The policy of publication of staff reports and other documents by the IMF allows for the deletion of market-sensitive information.

Utöver problemet med att vi inte direkt vet vilka marknadsaktörer som varit involverade eller att de kan ha tagit bort känslig marknadsinformation verkar inga av de nya spelarna exempelvis inlåningsinstitut verkar vara representerade. Man kan ju undra vad inlåningsinstituteten exempelvis tycker om insättningsgarantin som fungerar som ett stort etableringshinder för nya företag som vill konkurrera på banksektorn.

Vilka på IMF har skrivit rapporten?

Det framkommer inte tydligt vem på IMF som har skrivit rapporten men det framkommer däremot i metataggarna som Google använder sig av. Enligt metataggarna bestod bedömningsgruppen av Katharina Seal, Stephanie Stoltz och Su Hoong Chang från IMF. De verkar vara rätt okända ekonomer (kanske mer troligt att det är jurister) och när jag sökte på Internationella Monetary Funds hemsida får man inte upp någon information om ”experterna”. Det har också funnits utomstående experter: Keith Bell ja han verkar vara specialist på länder som Tanzania, Burundi, Guernsey och Luxemburg. Richard Britton från värlsbanken som ser ut att ha en hemsida från 80-talet. Finnen Tom Kokkola med bakgrund från ECB och arabiska länder. Konstigt nog lyser svenska namn med frånvaron i rapporten.

Hur rapporteras IMF:s rapport i svensk media?

Enligt en artikel i DI som hänvisar som vanligt helt okritiskt till IMF rapporten oroar sig IMF om de stora banklånen. I dokumentet framgår att det finansiella systemet uppgår till 550% av BNP och att banksektorn är starkt koncentrerad till de fyra stora bankerna. Dagen innan rapporten släpptes säger Swedbanks VD Michael Wolf att Svenska Bank sektorn är för stor….och Anders Borg hänvisar till IMF och påvisat att Europas banker har kapitalproblem – kanske vi behöver låna nypressade dollar? Ja, ja kanske banksektorn är för stor för vårt land- men ett ännu större problem är att det inte är någon konkurrens inom banksektorn.

Enligt John Perkins  ”The Secret History of the American Empire” har det förekommer att man använt IMF för att villkora pengar och i boken tar de upp ett exempel med Venezuela där det funnits krav på flygövervakning. Jag undrar i mitt stilla sinne hur det förhåller sig med med Sverige och saker som varit märkliga och ofta gått på tvärs mot folkviljan. Tyvärr finns det många exempel FRA, Ired-lagen, Piratebay, Tobin skatten, militären i Afghanistan, Julian Assange och de Egyptiska utlämningarna – jag önskar i mitt sinne att det inte finns några ekonomiska påtryckningar. I vilket fall visar saker som har hänt behovet att öka transparensen mellan organisationer som IMF, ECB och världsbanken så att jag och många med mig slipper undra.

Rapporten som ligger till grund för de utspelen hittar du här:
Ladda ner pdf-dokumentet från IMF:s hemsida

Enligt riksbankens hemsida skickar IMF årligen en delegation till Sverige som utvärderar den svenska ekonomin och den politik som förs. De flesta länder låter dessutom IMF göra en sk Financial Sector Assesment Programs (FSAPs). Enligt dokumentet är åsikterna i dokumentet inte några officiella ställningstaganden från direktionen i IMF eller från Sveriges regering utan från personalen i teamet som har skrivit dokumentet.